Bakgrund Den tekniska utrustningen i skolan används här som ett samlingsnamn på verktyg som persondator, dokumentkamera, projektor och smartboard. Att eleverna kan använda denna utrustning finns med som uppnåendemål i den nya läroplanen. Den teoretiska utgångpunkten i min undersökning kommer från litteraturen samt de båda teoretikerna Freinet och Dewey. Det centrala för dem är elevernas praktiska deltagande, vilket återspeglas i begreppet learning by doing med ursprung hos Dewey. Syfte Att undersöka hur pedagoger och elever på en utvald skola använder sig av den tekniska utrustningen som de har tillgång till. Detta för att ta reda på om de ekonomiska resurser som satsas på den tekniska utrusningen på skolan ger några positiva resultat på elevernas inlärning. Metod Denna undersökning har gjorts med kvalitativ analys som ansats. Datainsamling har skett med hjälp av intervjuer av tre pedagoger och sex elever i årskurs 6. Sedan har dessa transkriberats och analyserats. Resultat Genomgående visar resultaten av intervjuerna på att den tekniska utrustningen som finns på skolan används främst till olika form av visualisering. Elever och pedagogers användning skiljer sig åt både i användningssätt och hur ofta den tekniska utrustningen används. Eleverna använder den tekniska utrustningen till följande: att skriva rent på datorn, rättstavningsprogram, tabellträningsprogram samt att göra powerpoint-presentationer. Huvudsakligen används utrustningen några gånger per vecka, men inte så ofta som dagligen. Det framgår att den tekniska utrustningen är tidsbesparande för både elever och pedagoger. Det går dock inte att tydligt koppla effektiviseringen till en ökad inlärning hos eleverna. Det framgår också att det är svårt för eleverna att reflektera över sin egen inlärning.