Ungefär 26 miljoner personer i världen lever med diagnosen hjärtsvikt. Antalet som lever med hjärtsvikt ökar vilket främst beror på att människan blir äldre men också på förbättrad vård. Kronisk hjärtsvikt är en sjukdom med hög mortalitet som påverkar livskvaliteten då den både ger fysiska symtom och har inverkan på den mentala hälsan. Därför krävs stort stöd av sjukvården, framförallt primärvården som kan arbeta profylaktiskt. Ett sämre stöd ger inte bara ett ökat lidande utan kan även ge försämrad hållbar utveckling ekonomiskt och socialt för både samhället och individen med bland annat fler sjukhusvistelser.

Syftet är att beskriva och jämföra livskvalitet hos äldre personer med kronisk hjärtsvikt hos de som möter och inte möter hjärtsviktssköterska på vårdcentral. Studien är en kvantitativ enkätstudie med deduktiv ansats. Två grupper med äldre personer med kronisk hjärtsvikt jämfördes, en som följdes av hjärtsviktssköterska (n = 8) och en som inte följdes av hjärtsviktssköterska (n = 15). Urvalet var ett bekvämlighetsurval. Mann-Whitney U-test och Chi-square test utfördes då det var en jämförande analys mellan två oberoende grupper med signifikansnivå p =.05. Slutsatser av resultatet måste göras med stor försiktighet då bortfallet var högt. Resultatet visade ingen signifikant skillnad mellan grupperna gällande livskvalitet förutom i frågan om deltagaren varit hindrad att utföra vissa arbetsuppgifter eller andra aktiviteter. Där fanns en signifikant högre begränsning i gruppen som inte följs av hjärtsviktssköterska (p=.034). Även om studien inte visade någon större effekt av hjärtsviktssköterskans betydelse för livskvalitet hos äldre med kronisk hjärtsvikt så har flera andra studier visat på det motsatta. Då hjärtsviktssköterskan kan ha en betydelse, både för personer med hjärtsvikt och för hållbar utveckling både ekonomiskt och socialt. Fler studier borde göras inom detta område för att utöka antalet hjärtsviktssköterskor inom primärvården i Sverige.