Åldrandet leder till förluster av olika slag. Roller förändras och sammanhang försvinner. Nedsatt rörelseförmåga, syn och hörsel kan innebära en begränsning i möjligheten att delta i olika sociala sammanhang. Begränsningar och förlorade sammanhang kan utmynna i en brist på meningsfullhet och till ensamhet. Ensamhet är en risk för förtidig död, hjärt- och kärlsjukdomar, demens och depression. Inte minst är det ett lidande för personen i fråga. Trots vetskapen om hälsoriskerna är gruppen äldre som upplever ensamhet enligt statistiken hög. Äldre är en grupp som tros öka kraftigt i framtiden och som hälso- och sjukvårdspersonal möter inom sjukvårdens alla olika instanser.

Syftet är att beskriva äldres upplevelse av ensamhet för att sjuksköterskan genom ökad kunskap bättre kan identifiera, bekräfta och ge stöd till de äldre som lider av ensamhet. Genom en litteraturöversikt sammanställs tio kvalitativa studier inom ämnet. Huvudteman som identifieras är: relationer, hållning till livet samt handlingskraft och hanterbarhet. Under de tre huvudteman följer åtta subteman: goda relationer, sammanhang, bristande relationer, brist på sammanhang, meningsfullhet, brist på meningsfullhet, självständighet och egna strategier samt rädsla och beroende. I diskussionen relateras upplevelserna av ensamhet till graden av KASAM liksom till tecken på depression. Tidigare interventioner, vårdvetenskap och sjuksköterskans ansvar och roll diskuteras och tydliggörs. Sjuksköterskan behöver ha en helhetssyn och möta den äldres livsvärld för att kunna identifiera, bekräfta och ge stöd till den som upplever ensamhet.