Trans, eller transpersoner, är ett paraplybegrepp, där den centrala innebörden är längtan efter att bli accepterad och respekterad som det kön personen önskar eller upplever sig vara. I paraplybegreppet innefattas transsexualism. Transsexuella personer besöker hälso- och sjukvård i lägre grad än övriga befolkningen på grund av stigmatisering och diskriminering. Vårdvetenskapens grundsten är att se människan som en helhet, därför anser författarna att sjukvårdspersonal bör öka sin kunskap kring transspecifika frågor, så denna patientgrupp inte behöver möta en vård där okunskap samt förutfattade meningar präglas. Syftet med uppsatsen är att belysa transsexuella personers upplevelser av bemötandet i vården. Uppsatsen är en litteraturöversikt, baserad på åtta artiklar där både kvalitativa och kvantitativa artiklar har använts. Artiklarna har kvalitetsgranskats med hjälp av två olika granskningsmallar, en avsedd för kvalitativa artiklar och en avsedd för kvantitativa artiklar.

Resultatet påvisar att transsexuella personers upplevelse av bemötandet i vården präglas mestadels av diskriminering och okunskap. Detta medför att de i de flesta fallen, avstår helt eller delvis från att uppsöka vård när det krävs på grund av rädsla för diskriminering igen. Däremot när de stöter på god vård, exempelvis på en HBTQ-klinik, upplevs vårdkontakten som något positivt då mötet präglas av både kunskap och öppenhet. I diskussionen belyser författarna utvalda delar från litteraturöversiktens resultat. Författarna diskuterar hur skillnader i vårdpersonalens kunskap kan påverka transsexuella personers upplevelser av mötet med vården, både i positiv och negativ riktning. Paralleller mellan vårdvetenskapliga begrepp, egna erfarenheter och transsexuella personers upplevda känslor diskuteras.