Psykiatriambulansen tillkallas när en person har psykiskt illabefinnande eller vid hot om suicid. Sjuksköterskorna som arbetar i psykiatriambulansen är alltid två stycken, en psykiatrisköterska och en ambulanssjuksköterska alternativt en grundutbildad sjuksköterska. Innan resursen inrättades fick ambulansverksamheten eller polisen ta hand om dessa larm. Vid psykisk ohälsa behövs kunskaper och erfarenhet om akut omhändertagande av personer med psykisk ohälsa. Mötet med patienterna skall utmynna i ett vårdande och ge patienterna en bättre hälsa. Sjuksköterskorna behöver förstå patientens situation och inse innebörden av ett livsvärldsperspektiv.  Tidigare forskning om ambulanssjukvård visar att bemötandet vid akut sjukdom är betydande för patienterna. Det har även visat sig att många av de patienter som träffade psykiatriambulansen kunde få hjälp på plats och inte behövde åka vidare till sjukhus vilket bidragit till en hållbar utveckling inom hälso- och sjukvård.

Syftet med studien var att undersöka specialistsjuksköterskors och sjuksköterskor upplevelser av att vara först på plats – vid akutlarm i psykiatriambulansen.  Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts då sjuksköterskors upplevelser efterfrågades. Sju sjuksköterskor inom psykiatriambulansen intervjuades. Resultatet presenteras i fyra huvudkategorier och tolv underkategorier Huvudkategorierna är sjuksköterskans yrkesroll, sjuksköterskans förberedelse, det akuta mötet och anhörigstöd. Resultatet visade att sjuksköterskorna i psykiatriambulansen upplevde egna känslor i det akuta mötet men som de lade åt sidan för stunden för att behålla sitt lugn. Vidare visade det sig att sjuksköterskorna i psykiatriambulansen alltid fokuserade på patientens behov och försökte bibehålla sin professionalitet oavsett vad som hände runtomkring. Resultatet visade också att de alltid hade ett säkerhetsmedvetande med sig i mötet med patienter, samt att de ansåg att möta barn och ungdomar med psykisk ohälsa var svårt. Sjuksköterskorna upplevde att de fick fysiologiska reaktioner när de åkte på vissa typer av larm och att de ibland kunde uppleva känslor av maktlöshet i mötet med anhöriga.