Bakgrund: Bacteriaemi eller sepsis är ett vanligt förekommande tillstånd som kännetecknas av ett snabbt och diffust insjuknande inom akuta verksamheter. Tillståndet kräver en snabb handläggning, vilket innebär tidig identifiering med en snabb insättning av behandling för att undvika det livshotande tillståndet som kan leda till en dödlig utgång. Detta kräver att vårdpersonalen tidigt ska kunna kartlägga och behandla patienter där det föreligger allvarliga infektioner som sepsis.

Syftet: med studien är att belysa den kliniska presentationen hos patienter med svåra infektioner som här definieras som att patienten antingen fick slutdiagnosen sepsis eller uppvisade en positiv blododling i prehospital miljö i relation till utfall. Dessutom belyses ambulanspersonalens förmåga att upptäcka tillståndet redan prehospitalt i relation till utfall.

Metod: En retroperspektiv registergranskning med en kvantitativ ansats. Utfall definieras som död inom de första 30 dagarna.

Resultat: Totalt deltog 854 patienter i studien. Bland dem dog 20% under de första 30 dagarna. Insjuknandet föreföll ofta att vara ospecifikt. Av de patienter som dog inom 30 dagar var luftvägarna den vanligaste organpåverkan och bland dem som överlevde 30 dagar var infektion i urinvägar den vanligaste orsaken. Det förelåg ingen könsskillnad med avseende på prognos. Tid från larm till start av antibiotikabehandling var kortare bland dem som dog   De som dog var i genomsnitt äldre.  De patienter som dog hade också en lägre grad av vakenhet, ett lägre blodtryck, en lägre syresättning, och en lägre kroppstemperatur samt högre andningsfrekvens jämfört med de som överlevde.  Bara i ca 15% av fallen noterade ambulanspersonalen en misstanke om sepsis och en sådan misstanke var lika ovanligt i båda grupperna.

Diskussion: Bland patienter med slutdiagnosen sepsis eller bakterieami så är risken att dö under de första 30 dagarna hög. Det föreligger redan i den prehospitala miljön påtagliga skillnader mellan de patienter som kommer att överleva och de som kommer att dö med avseende på patientkaraktäristik, etiologi och vitalparametrar. Denna kunskap kanske i framtiden skulle kunna utnyttjas på ett mera systematiskt sätt eventuellt med hjälp av ett datorstöd. Men andelen fall där ambulanspersonalen misstänker sepsis är alltjämt för låg. En ökad utbildning och förbättrade beslutsstöd kan möjligen förbättra denna siffra.