Hjärtinfarkt är idag den vanligaste, enskilda orsaken till plötslig död i Sverige. Många drabbade riskerar ett återinsjuknande som dock kan förebyggas, delvis med farmakologisk och kirurgisk behandling men även genom fysisk aktivitet. Idag väljer många patienter att avstå fysisk aktivitet på grund av rädsla av olika slag, ett problem som medför att rehabiliteringen efter hjärtinfarkt inte utförs enligt planen. Sjuksköterskan har en viktig roll när det gäller hälsofrämjande arbete för ökad upplevelse av hälsa och välbefinnande. För att sjuksköterskan ska kunna utföra ett hälsofrämjande arbete av god kvalité blir det viktigt att veta varför flertalet patienter känner rädsla inför fysisk aktivitet.

Studien är en litteraturstudie enligt Axelssons modell där elva artiklar granskades, två kvantitativa och nio kvalitativa. Två huvudteman kunde urskiljas; rädsla relaterat till kroppen samt rädsla relaterat till omgivningen. Somliga patienter upplevde rädslan för en ny infarkt i samband med fysisk aktivitet som det största orosmomentet, medan andra ansåg att rädslan för att kroppen inte skulle klara av fysisk ansträngning var av störst betydelse. Flera patienter påpekade även att rädslan för att svika nära och kära samt för att göra fel som den största anledningen till minskat utövande av fysisk aktivitet. Vikten av individanpassad information samt personcentrerade träningsprogram diskuteras i uppsatsen tillsammans med sjuksköterskans betydande roll för hållbar utveckling vid rehabilitering av en hjärtinfarkt.