Smärta är en subjektiv upplevelse som måste bedömas utifrån den enskilda individen men trots det bedöms smärta inte alltid individuellt. Det finns olika omotiverade skillnader mellan den vård som män och kvinnor erhåller. Syftet med studien är att undersöka hur genus- och könstillhörighet påverkar upplevelsen av smärta och dess konsekvenser. En litteraturöversikt har genomförts för att besvara detta. I resultatet har två huvudkategorier identifierats; upplevelsen av att göra och upplevelsen av att vara.

Upplevelsen av att göra visar att män och kvinnor har olika saker som de förväntas utföra trots smärta. Männen förväntas kunna arbeta trots svår smärta och kvinnor förväntas kunna utföra hushållsarbete. Upplevelsen att vara visar att både män och kvinnor har svårt att leva upp till den maskulina respektive feminina normen i samband med smärta. Män upplever att de förväntas kunna vara starka och ha kontroll över sina känslouttryck. Kvinnor upplever en rädsla över att vara till besvär och har svårt att prioritera sin egen hälsosituation. Både män och kvinnor har en negativ syn på smärtlindrande läkemedel, där män tenderar att vara mer rädda för att utveckla ett beroende och kvinnor är mer rädda för biverkningar. Kvinnor skattar oftare sin smärta som måttlig eller svår jämfört med män och upplever avfärdande av sin smärta i högre grad än vad män gör. Grunden till alla dessa skillnader kan till stor del vara socialt konstruerade. Resultatet kan användas till att förbättra mötet med den enskilda patienten, där manliga patienter kan behöva mer stöd i form av bekräftelse av känslouttryck och kvinnor kan behöva bekräftelse i form av acceptans i att prioritera sig själv.