Studien undersöker fenomenet feedback i relation till läsförståelseundervisning. Det övergripande syftet med studien är att förstå hur svenska grundskollärare använder feedback i läsförståelseundervisning. Arbetet avgränsas med hjälp av tre forskningsfrågor:
Studien utgår från den bildningsteoretiska didaktiken med en hermeneutisk ansats. En kvalitativ metod användes där intervjuer är redskapet för datainsamling. Ett subjektivt urval användes vid urval av deltagare. Samtliga fem deltagare var utbildade yrkesverksamma grundskollärare. Den bildningsteoretiska didaktiken fungerade som en ram vid analysförfarandet och ansatsen som grund för tolkningsarbetet. Deltagarna menar att feedback som ges muntligt i helklass har en positiv påverkan på elevers utveckling av läsförståelse. Enligt respondenterna bör feedback ges i direkt anslutning till elevens uppgift. En senarelagd feedback bör bygga vidare på en pågående uppgift som ska utvecklas. Deltagarna i studien använder feedback som ett redskap för att förklara var eleven befinner sig kunskapsmässigt i relation till målen. Vi diskuterar och problematiserar användandet av feedback i en svensk skolkontext samt hur en målstyrd feedback kan tänkas påverka elever. Det finns en brist på forskning kring formativ bedömning som fokuserar på elevens roll i feedbackprocessen. Vi föreslår att framtida forskning genomförs i klassrumsmiljöer för att uppmärksamma hur feedback påverkas av interaktionen i klassrummet.