Den pedagogiska diskussionens genombrott gällande musikens främjande inverkan på barns kunskapsutveckling startade under 1990-talets slut (Jederlund 2011). Europeiska journalister skrev artiklar om en ny undervisningsmetod som fått genombrott i USA, kallad ”Mozarteffek- ten”. ”Mozarteffekten” hänvisar till den världsberömda kompositören Wolfgang Amadeus Mozart (1756 - 1791) som var en österrikisk violinist och pianist som under sina levnadsår blev en mycket framgångsrik och respekterad tonsättare. Det sades att musiklyssnandet hade positiv inverkan på elevers spatiala tänkande samt ökade deras intelligenskvot. Detta fick vårdnadshavare att spela Mozarts klassiska musik för sina barn i förhoppning om att barnen i framtiden utvecklades till matematiska genier. Syftet med forskningsöversikten var att undersöka vad tidigare forskning fastslog om under- visningskomplementet Mozarteffekten och bakgrundsmusik i samband med matematikunder- visning. De underlag som ligger till grund för detta arbete är framtaget genom att granska och analysera vetenskapliga artiklar. Resultatet påvisade att Mozarteffekten och bakgrundsmusik i klassrummet innehade positiva effekter på elevers attityd, motivation och psykiska känslor relaterade till matematikämnet. Vid granskning av tidigare forskningen påvisades det även att forskningsfältet var relativt smalt vilket implicerar att ytterligare forskning inom Mozarteffekten och bakgrundsmusik vore önskvärt.