Bakgrund: Det är en utmaning att tillgodose patienters akuta vårdbehov då dessa inte alltid tar sin form i fysiska besvär utan behoven måste även tolkas och förstås utifrån kulturella, andliga, känslomässiga och existentiella dimensioner. Forskning visar på att en tidig helhetsbedömning av patienter påverkar den fortsatta vården positivt genom ett förbättrat slutresultat för patienten. En helhetsbedömning omfattas av  tre huvudområden: fysiska,  psykiska  och  existentiella vårdbehov. Dessa kan sedan delas upp i fem mer specifika områden: medicinska behov, omsorgsbehov, fysisk- och mental förmåga, samt bedömning av patientens sociala situation inklusive boendesituation.

Syftet var att undersöka förekomsten av riktlinjer för helhetsbedömningar inom akutsjukvården i Sverige.

Metod: En nationell tvärsnittsstudie där riktlinjer avseende  helhetsbedömning av  patienter i ambulanssjukvård  och sjukhusbunden akutsjukvård granskades med hjälp av en kvantitativ undersökande design. Förfrågan om deltagande skickades till 72 akutmottagningar och 25 ambulansorganisationer vilka innefattade samtliga 20 landsting. Totalt inkom 17 riktlinjer för granskning.

Resultat: Det saknas riktlinjer för helhetsbedömning av patienter som uppsöker akutsjukvården. De riktlinjer som används saknar tydlig koppling till evidens. Endast en riktlinje bedömdes ha hög evidensgrad. Resultatet visar också att målgrupperna som riktlinjen utvecklats för inte har medverkat i utvecklingsprocessen och att deras erfarenheter inte har efterfrågats. Konklusion: Det finns en avsaknad av evidensbaserade  riktlinjer för helhetsbedömning av patienters vårdbehov inom akutsjukvården. Därför är det nödvändigt att akutsjukvården skyndsamt utvecklar riktlinjer för hur helhetsbedömningar av patienters vårdbehov bör genomföras.