Syftet med denna studie är att undersöka om förskollärare upplever att minskade barngrupperhar  skapat  förändring  för  barnen  då  det  är  färre  barn  i  barngrupperna.  Undersökningen kommer att genomföras ur ett anknytningsperspektiv med fokus på vad förskollärare anser är betydelsefullt för att skapa anknytning. Om förskollärarna upplever en förändring kring anknytningen för barnen till pedagogen i en barngrupp med färre antal barn. Studiens teoretiska utgångspunkt är John Bowlbys teori om anknytning, vilken förklarar vikten av relationen mellan vuxen och barn. Studien är genomförd med hjälp av intervjuer som är en kvalitativ metod. Studien ska undersöka förskollärares erfarenheter och upplevelser i förändringsarbetet med minskade barngrupper. Studien belyser också tidigare forskning kring barngruppers storlek ur ett anknytningsperspektiv. Resultatet i studien presenteras i fyra kategorier, tid, organisation, miljö och trygghet som har fått positiva effekter i förskolans verksamhet - för barnen. Resultatet visar på att samtliga förskollärare i studien  lyfte fram vikten av trygghet för barnen och att arbetssättet i mindre barngrupper har bidragit till att barnen har färre relationer, samt att förskollärarna kommer närmare barnen. Förskollärarna upplever att barnen är mer trygga nu samt att förskollärarnas närvaro har ökat. De beskriver tidsaspekten som positiv då det i den mindre barngruppen ges möjligheten att ge barnen mer tid. De talar också om upplevelsen av att inte räcka till i den nya organisationen, då de endast är två personal per barngrupp, vilket kan bli sårbart. Det finns ett tydligt resultat i studien om personalens arbetsbelastning och att minskade barngrupper är bättre för barnen, men sämre för de personer som arbetar i den organisatoriska verksamheten. I de barngrupper där antalet barn per personal är fem eller fler finns en extrabelastning.