Studien handlar om kränkningar som begås av vuxna mot barn i förskoleverksamhet ochförskolechefers och förskollärares syn på den sortens kränkningar. I 6 kap. 9 § av Skollagen (SFS 2010:800) belyses att det ska råda nolltolerans av vuxenkränkningar mot barn men trots det anmäls det flera händelser till Skolinspektionen varje år. Syftet med denna uppsats är att undersöka förskolechefers och förskollärares kunskaper om vuxenkränkningar mot barn i förskoleverksamhet samt vad lagstiftningen om kränkande behandling innebär för deras respektive yrkesroller. Ytterligare syfte är att undersöka vad förskolechefer och förskollärare anser vad kränkningar som begås av vuxna gentemot barn kan bero på och vilka åtgärder som vidtas om en kränkning sker. Studien har genomförts med en kvalitativ metod med intervju som redskap där ett slumpmässigt och bekvämlighetsurval har tillämpats. I studien är det åtta personer som blivit intervjuade varav fyra förskolechefer och fyra förskollärare. Under hela arbetets gång har det tagits hänsyn till Vetenskapsrådets etiska principer. Resultatet visar en stor spridning i respondenternas uppfattningar, kunskaper och syn på fenomenet vuxenkränkningar. Uppfattningarna hos de olika yrkesrollerna skiljer sig åt då de definierar begreppet kränkande behandling på olika sätt och besitter olika kunskaper inom området. En gemensam nämnare bland respondenterna är att de lyfter vikten av att utveckla sina kunskaper inom kränkande behandling på egen hand. Ett flertal av förskolecheferna betonar även att det är betydelsefullt att föra diskussioner om ämnet. Vad respondenterna uppfattar att vuxenkränkningar kan bero på skiljer sig åt mellan yrkesrollerna, några förskollärare betonade att det sker på grund av makt medan några förskolechefer betonade att stress kan vara en orsak. En gemensam uppfattning hos båda yrkesrollerna om vad som kan orsaka  kränkande  behandling  är  okunskap.  Resultatet  pekar  på  att  respondenterna  har blandade åsikter om arbetssättet i relation till lagstiftningen men de flesta anser att lagstiftningen lagt vikt vid arbetet mot kränkande behandling och gjort det tydligare. Alla förskollärare vidtar samma första åtgärd om en vuxenkränkning sker medan förskolecheferna har olika strategier för att få kännedom om en sådan situation uppstår. Resultatet synliggör att respondenterna arbetar på olika sätt för att motverka vuxenkränkningar. Arbetssätt som lyfts är  bland  annat  diskussioner  på  exempelvis  arbetsplatsträffar  och  kompetensutvecklandefortbildning.