Ambulanssjuksköterskan gör en primär bedömning av barn under 16 år enligt Rapid Emergency Triage and Treatment System Pediatric (RETTS-p) som bygger på vitalparametrar (VP) samt symtom och tecken, Emergency  Signs and Symtoms (ESS- kod) exempelvis buksmärta. En summering av värden på VP och ESS-kod leder till en triagenivå som medföljer patienten till sjukhuset. Under vårdandet av barn finns föräldrarna eller närmsta anhörig närvarande som kan påverka situationen. Det medför en viss komplexitet i det prehospitala omhändertagandet av barn. Syftet med studien var att studera hur patientsäkra bedömningar ambulanssjuksköterskan gör av barn under 16 år och hur RETTS-P används. Bedömningarna jämförs med den hospitala slutdiagnosen för det aktuella vårdtillfället. Metoden är av kvantitativ ansats där datainsamlingen gjorts utifrån en retroperspektiv journalgranskning. Vi fann att ambulanssjuksköterskans bedömningar stämde överens med slutdiagnosen i 92.4 % av fallen. Dock fann vi även att 60% av barnen inte fick en fullständig triagering prehospitalt, där andningsfrekvensen stod för det högsta bortfallet. Cirka 30 % av barnpatienterna kvarstannade hemma efter ambulanssjuksköterskans primära bedömning. Av de patienter som lämnades hemma sökte 8.1 % en förnyad kontakt med akutsjukvården inom 72 timmar. Ambulanssjuksköterskan prioriterade ner 58 % av de fall som larmades ut som prio 1 av SOS alarm. Orsaken varför barnpatienterna blev nedprioriterade kan bero på att det oftast är oroliga föräldrar som ringer SOS alarm samt att ambulanssjuksköterskan, jämfört med larmoperatören, har en stor fördel av att de gör en visuell bedömning samt har ett annat bedömningsinstrument (RETTS-p).