Denna studie är en deskriptiv analys av inkludering som äger rum inom svenskundervisning. Att alla elever skall få ut så mycket som möjligt av sin skolgång är inte bara en självklarhet, utan också något som står i de svenska styrdokumenten för skolan. Studien har undersökt just hur svensklärare går till väga för att alla elever, trots sina unika behov, skall få ta del avundervisningen på bästa möjliga sätt. Vidare undersöks också hur elever med olika behov inkluderas i klassrummet. För insamlandet av data till studien användes metoderna intervju och skriftliga intervjuer. Lärarna som deltog i studien fick själva välja om de ville boka upp tid för en intervju eller om de ville styra över sitt deltagande ytterligare och genomföra en skriftlig intervju där de skriver ner sina svar. Tre av fyra valde då skriftlig intervju, medan en valde att genomföra en intervju. Studiens resultat visar att lärarna är mycket måna om att anpassa sin undervisning, så att allaelever skall kunna genomföra sin utbildning i ordinarie klass och att en sista utväg är att låta eleverna få ta del av undervisning på annat vis. Det finns ett visst inkluderingstänk, men det behöver från skolan utvecklas ett arbete kring inkludering och hur detta skall ske. Lärarna hardelade åsikter kring stöd och resurser från resten av skolan. Några har fått resurser, medan andra menar att stödet de fått som hjälp till sitt arbete är klart bristfälligt. Det som skiljer sig mest från tidigare studier kring ämnet inkludering och individanpassad undervisning är begreppet samundervisning och arbetet kring detta.