Utifrån egna erfarenheter, intressen och tankar valdes en kvalitativ intervjustudie där förskollärares förhållningssätt kring utåtagerande barn undersöktes. Förskolans läroplan redogör för att förskoleverksamheten ska utgå utifrån varje barns behov och utformas utifrån en helhet av barnet. Av denna anledning valdes detta område att undersökas.

Syfte

Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om förhållningssätt till barn med utåtagerande beteenden i förskolan utifrån följande frågeställningar.

● Vilka uppfattningar har förskollärarna om utåtagerande beteenden hos barn?

● Anser förskollärarna att det har tillräckliga kunskaper för att bemöta barn med utåtagerande beteenden?

● Hur beskriver förskollärarna att de arbetar med barns utåtagerande beteenden?

Metod

Studien är kvalitativ och sex förskollärare på två förskolor har intervjuats. Intervjuerna spelades in och transkriberades, för att sedan kodades där slutligen kategorier och nyckelbegrepp skapades.

Resultat

Förskollärarna redogör för att begreppet utåtagerande kan definieras på olika sätt, en del barn kan visa det fysiskt genom slag och skrik medan andra kan visa det inåtvänt där de håller känslorna inom sig. Dessa barn kan också ha svårigheter med samspel gentemot andra människor. Förskollärarna redogör för olika sätt att arbeta förebyggande med utåtagerande barn. Exempel på detta är barngruppens storlek, kartläggning av situationer, miljö och diskussioner i arbetslag. Det redogörs även för faktorer som påverkar arbetet kring utåtagerande barn där tid för både barnet och diskussion i arbetslaget lyfts. Det beskriver även att det är viktigt att anpassa barngruppens storlek samt miljö för att kunna vara nära barnet. Resultatet visar även att det flesta förskollärarna upplever att de inte har tillräckligt med kunskaper att bemöta ett utåtagerande barn men att de däremot vet var kunskap kan hämtas.