Lagstiftning som berör rekrytering inom statliga myndigheter visar på markanta skillnader mellan statlig och privat rekrytering, där det råder fri anställningsrätt. Med reformvågen New Public Management, som står för styrningsrelaterade och organisatoriska förändringar inom den offentliga sektorn, har den offentliga sektorn inspirerats av den privata sektorn. Syftet med studien har varit att undersöka rekryteringsprocessen i sex statliga myndigheter i en stad i Mellansverige. Fortsättningsvis ville vi med studien uppnå en ökad förståelse för hur kompetensbedömning går till i statliga myndigheter och hur myndigheterna påverkas av lagstiftning i sina rekryteringsbeslut. En semistrukturerad intervjumetod användes och undersökningen utfördes med de målstyrt utvalda rekryteringsansvariga vid respektive myndighet. Bilden som målas upp av rekryteringsprocessen i de statliga myndigheterna verkar vid första anblick stel och formell men vi finner tidigt i studien tendenser som pekar på att rekryteringsprocessen är mer flexibel än vad som framställs, något som kan tänkas vara influenser av New Public Management. Studien visar på att överklagandeprocessen, vilken är unik för statliga anställningar, i sig är någorlunda verkningslös men hade lagstiftning om denna rättighet saknats, är det möjligt att rekryteringsprocessen inte hade drivits med något slags rättvisetänk överhuvudtaget. Studien visar på att ju lägre krav i kravprofilen, desto mindre betydelse får principen om sakliga grunder och därmed kan även de statliga myndigheterna vi undersökt närma sig fri anställningsrätt, likt inom andra sektorer.