Inledning:

Denna kvalitativa studie handlar om pedagogernas inställning och erfarenhet till ”alternativ och kompletterande kommunikation” (TAKK) och vilken problematik som kan uppkomma med arbetet i förskolans verksamhet. Språket har en central roll i vårt samhälle och finns överallt. När det verbala språket inte fungerar behövs det alternativa metoder för att kunna kommunicera och göra sig förstådd på. Inom förskolans verksamhet är TAKK en aktuell metod som ofta används för att främja barns språkutveckling.

Syfte:

Denna studie handlar om att undersöka pedagogernas intresse och erfarenhet till TAKK som en språkutvecklande metod och om de ser någon problematik i arbetet med TAKK i förskolan.

Metod:

Metoden som användes i denna kvalitativa studie var intervjuer där fem förskollärare och en specialpedagog medverkade. Det insamlade materialet från intervjuerna analyserades och sammanställdes för att ge ett tillförlitligt resultat som besvarade syftet med studien.

Resultat:

Studien visar att förskollärarna ser både fördelar och hinder med metoden. Den kan bidra till att utveckla barnens ordförråd och innebär att barn kan använda olika sätt att kommunicera, både verbalt och visuellt. Den gynnar framför allt barn med bristande verbal förmåga. Ett hinder är bland annat bristande utbildning och att den kan upplevas som onödig, exempelvis av föräldrar.