Bakgrund och problemformulering: Sepsis är ett akut livshotande sjukdomstillstånd som är svårt att upptäcka och har en hög mortalitet. Tid till behandling är av yttersta vikt för denna utsatta patientgrupp. På grund av diffusa symtom är sjukdomstillståndet svårt att identifiera i prehospital vård. Detta kan medföra fördröjning av behandling med vätska och antibiotika, vilket kan leda till försämrad prognos.

Syfte: Syftet är att beskriva det prehospitala förloppet bland patienter med slutdiagnosen sepsis med speciellt fokus på tidig identifiering och att relatera ovanstående till utfall bedömt som död inom 30 dagar.

Metod: En kvantitativ retrospektiv registerstudie genomfördes. Samtliga patienter (n=775) hade fått diagnos sepsis utifrån specifik ICD-kod någon gång under vårdprocessen på ett sjukhus i Västsverige under 2015 och 2016. I studien inkluderades de patienter (n=232) som transporterades och/eller bedömdes av ambulans före ankomst till sjukhus, samt fick huvuddiagnosen sepsis baserat på en specifik ICD-kod vid utskrivning på någon av sjukhusets vårdavdelningar.

Resultat: Ambulanssjuksköterskan misstänkte diagnosen sepsis i 20 % av fallen. Majoriteten av patienterna hade en hög prioritet efter bedömning enligt RETTS. De patienter som inte överlevde hade lägre systoliskt blodtryck, lägre syremättnad och högre andningsfrekvens. Däremot var inte andelen patienter där det förelåg en prehospital identifiering av sepsis signifikant skild mellan de som överlevde och de som inte överlevde.

Diskussion: Fler hjälpmedel är en möjlighet för ambulanssjuksköterskan för att bli mer pricksäker i sin bedömning av misstänkta sepsispatienter. Detta skulle kunna tidigarelägga behandlingen och förhoppningsvis därmed öka överlevnaden.