Flertalet sjuksköterskor upplever svårigheter i att vårda döende patienter. Olika känslor uppkommer och varierar beroende på tidigare erfarenhet inom området. För att patienten ska dö med värdighet krävs det att livskvaliteten upprätthålls ända fram till dödstillfället. Problem i omvårdnaden synliggörs när sjuksköterskan upplever att egen erfarenhet, kunskap och förståelse inte är tillräcklig. Det kan resultera i kommunikationssvårigheter, osäkerhet och en otillräcklig helhetssyn av patienten.

Syftet med studien är att undersöka hur sjuksköterskor utan erfarenhet inom palliativ vård upplever vårdandet av patienter i livets slutskede. Metoden som användes var allmän litteraturbaserad metod. Nio vårdvetenskapliga studier ingår i resultatet och tre teman kunde urskiljas: Erfarenhet av döden i vårdande kontext, kommunikation och sjuksköterskans upplevelse av döden. Ur dessa teman framkom sju subteman: att bli känslomässigt påverkad, erfarenhet av vårdande i livets slut, att kommunicera med patient och anhöriga, att kommunicera med kollegor, när kommunikationen är en utmaning, den goda döden, den dåliga döden. Resultatet påvisar vikten av kommunikation, erfarenhet, ärlighet och öppenhet i vårdandet av patienten i livets slutskede. Utifrån resultatet diskuteras utvalda upplevelser som vårdandet i livets slutskede medför. Detta gäller sjuksköterskans känslor, erfarenhet, förmåga att kommunicera samt sjuksköterskestudenter och handledares perspektiv. Genom reflektion kan ökad förståelse och därmed ökad kunskap uppnås. Sammantaget är det många faktorer som behövs för att vårdandet i livets slutskede ska vara av god kvalitet.