Inledning

Denna text handlar om hur vi genom att vara läsande förebilder både kan förmedla vårt läsintresse till eleverna och stimulera deras eget intresse för att läsa. En förutsättning för att en läsupplevelse ska vara personligt givande är att de texter som ska läsas är intressanta för individen. Att dessa intressanta texter hittar till läsaren är ofta tack vare en kunnig och inspirerande förmedlare, till exempel en lärare, skolbibliotekarie, fritidspedagog, förälder, annan vuxen eller en kamrat. Varje gång en text dras in i ett didaktiskt, pedagogiskt eller socialt sammanhang och unga uppmuntras till att läsa eller lyssna till den påverkas de av själva förmedlingen, det vill säga vem som förmedlar texten och hur förmedlingen går till. De vuxnas roll och insats som förmedlare av berättelser och andra typer av texter bör lyftas fram och diskuteras så att alla som arbetar med barn och unga i skolan kan få tillfälle att vända blicken inåt och överväga: ”vad vill jag, vad kan jag och vad gör jag som litteraturförmedlare i olika sammanhang?” Det finns forskning som visar att barn och ungas intresse för läsning påverkas starkt av läsande förebilder, framförallt i hemmet och skolan men också av kamrater och andra barn (t.ex. National Literacy Trust, 2011). Denna forskning tyder på att skolor där de vuxna visar sig som läsande människor och där läsande barn synliggörs och uppmuntras har bättre förutsättningar att inspirera alla elever som läsare än skolor där läsningen som aktivitet är mer eller mindre osynlig. Utgångspunkten i denna modul att stimulera elevernas läsintresse ses här som en rejäl möjlighet att samverka över yrkesgränserna och med vårdnadshavare där olika kompetenser kan komplettera varandra i strävan efter ett gemensamt mål, dvs. att ge förutsättningar för att eleverna ska utvecklas som läsare