Jag arbetar som Head of Innovation på Ellos Group, något som jag gjort sedan den 1 juni i år. Och jag älskar mitt arbete där. Samtidigt så slits jag mellan det uppdraget och det akademiska uppdraget jag har som docent på Högskolan i Borås. Aldrig blir jag riktigt nöjd, för när jag är på högskolan så längtar jag till ”verkligheten”, och när jag är i verkligheten så tycker jag att akademins mer eftertänksamma perspektiv saknas. Det känns dessutom tungt att vara den som på pappret ska stå för innovationsarbetet, och det känns ännu svårare att bedriva forskning som ska leda till innovation.

Men efter att ha talat med en klok och erfaren entreprenör i Borås fick jag en annan bild på min situation och insåg att jag inte alls slits som en åsna mellan två hötappar, och att det heller inte är något tungt ok att axla när man vill arbeta med innovation. Jag funkar faktiskt lika bra på båda ställena, MEN, då behöver jag också inse att det där med innovation INTE handlar om att ständigt tänka radikalt och omvälvande nytt. Det handlar istället om att tänka rätt, ta ett steg i taget, se på sin omgivning och klura ut hur andra löser saker, ta till sig dessa lösningar och göra om dem till något som passar just mig/mitt företag/min forskning. Tack för den insikten Paul!

Dessutom gläds jag dagligen åt att det inte existerar någon brist på idéer. Det är sällan problemet, vare sig på Ellos eller i akademin. Men det handlar om att lära sig ett sätt att välja ut rätt idéer och att ha strategin på lagom avstånd från var du befinner dig just nu. Du kan bestämma i princip vilken strategi du vill men lägger du den för långt fram, då är det meningslöst. För då lirar inte idéerna med målen.

Dessutom måste du se till att få med dig tillräckligt många på de bra idéerna. Man kan se på innovation som ett slags super-lok som drar en massa vagnar. Och de vagnarna (och alla som sitter i) måste hänga med i lokets hastighet, måste känna närheten till rälsen och inte uppleva att loket kör för fort. Dessutom är det bra om alla passagerare i vagnarna vet till vilken destination tåget är på väg. Det blir ändå lättare om man ser till att passagerarna har investerat lite mer i resan än enbart löst en biljett. Om man kan få passagerarna att investera i själva reseupplevelsen, så garanterar du att du får tillräckligt många som också är med och delar på riskerna. Innovation uppstår nämligen bland övertygade människor som har ett jäkla engagemang och brinner för idén och målet/destinationen. Och sådana människor har jag förmånen att ha runt mig, oavsett om jag befinner mig i akademin eller på Ellos.

Jag hoppas att många av er Boråsare känner likadant när ni går till era arbeten. Att vara omgiven av engagerade kollegor är en häftig känsla. Det där var mina fredagstankar en morgon i november.