När jag var ung och student blev jag på allvar intresserad av organisationsfrågor när en av kursledarna pratade om skillnaden mellan effectiveness och efficiency. Det klassiska citatet från P Drucker ”Efficiency is doing the thing right. Effectiveness is doing the right thing” var något vi studenter pratade mycket om. Det lät så klokt, det där att företaget måste göra rätt saker, och att dessa saker ständigt måste utvärderas och mätas. I teorin verkar det så lätt. I verkligheten är det svårt. Så oerhört svårt.

Ju äldre jag blivit desto mer börjar jag tro att balansen mellan efficiency och effectiveness är själva nyckeln till framgångsrikt företagande. Och särskilt i dessa tider när komplexiteten i handelsbranschen ökat, när fler konkurrerar om samma kunder, när stora aktörer hotar att slå ut mindre aktörer och när kunder kan köpa varifrån som helst i hela världen, enbart med några knapptryck. Att ställa sig frågan om företaget verkligen gör rätt saker är en svår och ibland nästan smärtsam process. Den gör ont därför att svaret riskerar att bli ”nej, vi gör inte rätt saker, vi måste tänka om”. Och vad ska vi göra då? Det där kan bli riktigt jobbigt.

Av det skälet tror jag också att många väljer att allt för sällan ställa sig den frågan. Det är lättare att fokusera på nästa fråga, den som handlar om ifall vi gör sakerna bra (efficiensy). För där behöver vi inte tappa fotfästet. En sådan frågeställning leder till att vi kan fokusera på siffror, vi kan t.ex. redogöra i detalj för hur bra kampanjen har gått, hur många kunder som nappat på erbjudandet, och hur mycket själva insatsen kostat. Principen att i förväg bestämma sig för vilket utfall man vill se i framtiden är byggd på logiska antaganden, eftersom att svaret på en sådan fråga hjälper oss att identifiera vilka beteenden eller aktiviteter som kommer att driva utfallet i önskad riktning. Och varje gång som utfallet (måttet) går i rätt riktning så kan man repetera aktiviteten och mäta igen. Och snart blir det som ett självspelande piano. Vi mäter och mäter, sliter vårt hår om mätningsresultaten inte blir som vi önskat, skruvar om i aktiviteterna osv i en ständigt pågående process. Men de nyckeltal vi en gång satt upp (våra KPI.er) ändrar vi inte på. De har blivit den enda trygghet vi har i en snabbt föränderlig värld. KPI.erna kan vi inte ifrågasätta. De har blivit som budorden är för kristendomen.

Men kanske är det så att våra KPI.er är det som vi ska ifrågasätta, och kanske är det så att KPI.erna också har en stark koppling till den där jobbiga frågan om vi verkligen gör rätt saker? Det där var mina grubblerier under helgen som gick. Några tydliga svar har jag dock inte. Men jag har en känsla av att mina tankar delas med fler i näringslivet. Och jag har en känsla av att vi snart kommer att få se nya sätt att mäta effektivitet på. Det ser jag fram emot.