Jag är bevisligen medelålders. Jag vet. För ibland undrar jag vilket samhälle vi lever i och vart vi är på väg. Ta till exempel det här med digitaliseringen. Under en underbar Gotlandsvecka har jag haft en ”hang up” vad gäller människor och deras beteenden på olika platser som t.ex. restauranger, barer, caféer, stränder och parkbänkar. Och särskilt hos unga och medelålders människor ser jag ett fenomen som jag skulle vilja beskriva som ”aldrig riktigt här och aldrig riktigt där”, dvs raka motsatsen till mindfulness. Ett fenomen uppkommit av att vi alltid är uppkopplade, att vi alltid erbjuds att vara någon annanstans, och att vi är så rädda för att missa något som kunde vara roligare, häftigare, mer intressant – någon annanstans. Jag talar förstås om denna eviga ”mobilsjukan”. Det nästan maniska beteendet att ta fram sin mobiltelefon så fort man sätter sig ner eller befinner sig i en vilande position. Det är nästan sjukligt så snabbt mobilen kommer fram och hur fokuserade vi är på det som sker i mobilen – någon annanstans. Ibland, om vi är riktigt sociala, så tittar vi upp på vårt sällskap och kanske till och med visar upp de spännande aktiviteter vi ser i vår mobil. Bara för att vara snälla och sällskapliga. Och de andra tittar förstrött, ler lite och fortsätter sedan sitt eget mobiltittande. Mobilen är vår egen Harry-Potter-flyttnyckel eller transfereringspulver, Narnias garderob eller Nils Karlsson Pysslings killevippen-spik. Via mobilen kan vi förflytta oss med blixtens hastighet någon annanstans och lika snabbt kan vi släppa blicken från manicken och vara tillbaka där vi fysiskt befinner oss.

När jag var liten var Hedvigs bildtelefon i ”Från A till Ö” den ultimata teknologin, helt onåbar och orealistisk, men ack så spännande. Tänk om man hade kunnat ha en telefon där man också kunde se den man talade med!! Det var drömmen.

Nu verkar den drömmen både naiv och ointressant, för vem vill se den man pratar med? Vem vill ha en dialog med enbart de människor och artefakter som befinner sig på samma fysiska plats som du själv? Idag skulle nog inte Hedvigs bildtelefon få så många ögonbryn att höja sig, snarare resultera i en uppgiven axelryckning. För vem skulle nöja sig med ”bara det”? Nej, idag vill vi ha allt. Hela tiden, dygnet runt.

Och – om det är så – vad kommer då det att leda till när det gäller förväntningar som konsumenter ställer på kommersiella företag? Ett rackarns bra erbjudande har för länge sedan passerat bäst-före-datum, och kundevenemang med mingel och kampanjer betraktas som bäst som en hygienfaktor för att kunden överhuvudtaget ska överväga ditt varumärke eller ditt företag. Du måste kunna erbjuda en verklighet som är ”aldrig riktigt här och aldrig riktigt där” för att vara riktigt attraktiv. Du måste finnas överallt där konsumenten befinner sig och du måste hela övertrumfa alla förväntningar. Och samtidigt får du inte tränga dig på och dyka upp där kunden inte förväntar sig att du ska vara. Reklam ska ske på mottagarens villkor, inte på sändarens. Erbjudanden ska designas med skräddarsydd relevans och inte vara nästan exakt. Och du måste vara en vän, en underhållare, en lyssnare och en coach.

Det varumärke/företag som lyckas med det kommer att vinna dagens ”aldrig riktigt här och aldrig riktigt där” kunder.