I Amazons långsiktiga strategi finns målet att ”build a place where people can come to find and discover anything they might want to buy online.” I min värld översätter jag det till visionen om att bli ett av två företag i världen, eftersom Google naturligtvis är det andra. ETT av TVÅ företag. I världen!! Det där är minst sagt höga ambitioner. Och inte bara ett hot mot de svenska handelsföretagen, utan totalt ödesdigert. För om de riktigt stora globala jättarna blir tillräckligt stora så kommer de att glufsa i sig även relativt ointressanta marknader som i Norden eller i Sverige. Och de har alla odds på sin sida. De är tillräckligt effektiva, de har smart logistik, de har djup konsumentinsikt, de har organisationer som strukturerat arbetar med innovationer och affärsutveckling, och de har tydliga karriärvägar inom bolaget där kompetens värderas högt, och de är samtidigt IT-bolag.

Och österut och i Asien kan vi säkert också snart räkna med någon aktör som kommer att vilja tävla med Amazons högtflygande ambitioner – att kontrollera och styra detaljhandeln i världen. Och en sådan aktör kommer också att vara i grunden ett IT-bolag. Då börjar det kännas riktigt illa, eftersom jag och några med mig, tror att ett sådant scenario inte är helt otänkbart.

Till detta kommer den utveckling som sker vad gäller delningsekonomin, där människor i högre grad än tidigare börjar tröttna på ägandet, till förmån för delandet. För varför ska vi äga så mycket prylar som ofta bara ligger på hyllan och samlar damm? KONSUMTIONSTRÖTTHETEN lurar som ett stort spöke i garderoben! Att vi dessutom blir mer tätbefolkade och bor på mindre ytor, förstärker allvaret i frågan: ”varför ska jag köpa en massa saker när jag istället kan hyra dem vid rätt tillfälle?” I en formel där vi kokar ihop globala aktörers inträden i Sverige samtidigt som vi också kanske får se en ökad konsumtionströtthet, blir inte resultatet så kul. I vart fall inte för svenska handelsföretag.

Jag deltog i veckan i ett seminarium i Almedalen, arrangerat av Resumé och Tieto, och spenderade också tid genom att besöka evenemang som diskuterade detaljhandelsfrågor. Men jag tröttnade snabbt. För de diskussioner som var mest förekommande handlade om vegetariska livsmedel, nyproduktion som miljöbov, jämställdhet, hotet mot kontanterna, butiksrån, betalningslösningar, gör-det-själv-trender, säkerhetsfrågor, butiksnäringens vara eller inte vara. Och som sagt – inte NÅGON diskuterade det mest framträdande hotet mot svensk handelsnäring, nämligen den globala konkurrensen och det faktum att handel inte lägre är lokal, utan global, eller t.o.m. glokal. Inte heller konsumtionströtthet eller delningsekonomi nämndes vid dessa evenemang.

Jag är övertygad om att de kompetenser som kommer att krävas av svenska handelsföretag i framtiden är enorma, och då räcker det inte att lugnande säga: ”don’t worry, be happy”, ”människor kommer alltid att behöva handla och de kommer alltid att vilja besöka en butik när de t.ex. köper sina matvaror.” Den typen av argumentation kommer ofta från människor som för länge sedan valde att blunda för de verkliga hoten mot nationell detaljhandel. Det är också samma personer som för några år sedan pekade ut den svenska e-handeln som ett tydligt hot mot övrig handel, och som ivrigt underströk skillnaderna mellan butiksnäring och e-handelsnäring. I skenet av detta är det kanske inte så konstigt att Market valde att sätta rubriken ”Klackarna i taket” på sitt inlägg om mingelfesten i Handelns Hus i Almedalen (eller så bidrog jag till rubriken genom att se oförskämt glad ut).

Men för egen del, och för många framsynta kollegor i handelsnäringen, är det verkligen inte klackarna i taket som gäller. Nej, det handlar mer om behovet av mobilisering, tugga taggtråd och spotta blod, för utmaningarna har bara precis börjat. Den kraftsamling som handelsnäringen står inför är enorm och det kommer att krävas mycket mod, intelligenta analyser, snabbhet och flexibilitet och hög kompetensnivå som kännetecknas av att bli lärande-organisationer med hög innovationsförmåga och nytänkande. Det kommer också att krävas helt nya idéer om hur man mäter framgång och de gamla KPI.erna kommer att kastas ut på löpande band, och ersättas med nya mått på värdeskapande. Varje framgångsrik handelsaktör måste också höja sin IT-kompetens, där vi med all sannolikhet kommer att se fler och fler företag som integrerar IT i alla verksamhetsdelar. Och frågan om i vilken kanal kunden kommer att handla kommer att vara ganska beige, eftersom man istället kommer att fråga: ”vilken av de globala aktörerna kommer att äga detaljhandeln i framtiden, och vilka mindre aktörer kan komplettera deras erbjudanden med lönsamma affärsmodeller?”.

Eller så är det kanske så att jag har helt fel? Vet inte vad ni bloggläsare tycker, men återkom gärna med era tankar!