Handelsanställdas förbund släppte i dagarna en intressant rapport om utländsk e-handel. För alla som intresserar sig för handelsfrågor är den ett måste att läsa tycker jag. För den ifrågasätter rimligheten i att andelen e-handelsköp från utlandet skulle utgöra cirka 300 miljarder år 2025, något som en klassisk regressionsanalys visar. Men rent krasst, utan en massa invändningar och ”om”, så är det faktiskt så det ser ut. Åtminstone tänker jag så. För fortsätter utländsk e-handel att växa med 38 % per år och den svenska e-handeln backar, allt annat lika, då innebär det att utländsk e-handel utgör nästan 1/3 av total detaljhandel i Sverige! Detta menar Handelsanställdas förbund är befängt, eller åtminstone långsökt. Jag är inte så säker på det. Men jag är å andra sidan inte tvärsäker på det motsatta.

Och i ljuset av ett scenario där vi år 2025 har en utländsk e-handelsandel motsvarande 1/3 av all detaljhandel, så borde också diskussioner om svensk e-handel v.s. butikshandel vara ganska ointressant. Den viktiga frågan börjar mer och mer handla om hur svensk handel (oavsett kanal) kan bemöta den internationella konkurrensen (oavsett kanal). Och om problemet formuleras på detta sätt, då blir det också relevant att fundera över hur  svenska handelsföretag samverkar för att gemensamt bli en stark aktör gentemot de internationella. I denna fråga tycker jag att Handelsanställdas förbund agerar förtjänstfullt då de lyfter frågan om internationell konkurrens. Och jag håller med om deras slutsatser som t.ex. betonar vikten av den fysiska handelns funktion i köpprocessen där också e-handel har en naturlig plats. Modern handel är ett fenomen som inte håller isär fysisk handel och distanshandel och det kan vara farligt för den svenska handelsnäringen att välja sida. Allt är handel och gemensamt måste näringen närma sig den stora utmaningen: konkurrensen från globala aktörer och utländska företag.

Däremot är jag inte så säker på att deras andra slutsatser är korrekta. Nämligen att svenska handelsföretag måste förändra sin organisation, sina marknadsföringsstrategier, sin marknadsnisch och sitt utbud. Jag tror att ett bättre recept är att investera i ett rejält kompetenslyft bland medarbetare och managers. Det behövs mycket mer kunskap om hur den moderna konsumenten fungerar i ett digitaliserat samhälle och det behövs definitivt specialistkunskaper som kan bidra till innovationer av olika slag.

Eller så slår vi oss helt enkelt till ro med att låta de utländska aktörerna sköta om det mesta av vår detaljhandel, möjligen då med undantag för livsmedelshandeln. Det lär bli svårt (men helt säkert inte omöjligt) att lyckas med leveranser av färskvaror. I ett sådant samhälle lär vi upptäcka att de naturliga mötesplatserna kommer att förändras, rörelsemönster och sociala interaktioner påverkas, trygghet och säkert förändras negativt och färre arbetsmöjligheter.