I dagens BT kunde man läsa om Zalando och att företaget skapar de nya idéerna som kan ändra e-handeln och modebranschen. Det är en intressant artikel av många skäl. Dels därför att Zalando identifieras som en utmanare till lokal handel, dels därför att Zalando presenteras som ett företag i frontlinjen av den digitala utvecklingen, och dels därför att man har intervjuat en f.d. medarbetare på Ellos som numera jobbar på den fräcka e-handelsjätten. Sammantaget är det inte omöjligt att de flesta läsare får uppfattningen att det verkar hända enormt mycket i bolaget; som att man t.ex skickar upp saker i rymden, att man använder Go pro-kameror, att man erbjuder bild-igenkänningsteknik till kundern och att man arrangerar hack weeks. För det är sådana element som oftast förknippas med innovationer. Men det står också en del om företagskultur, och då blir jag mycket mer intresserad. Det är oftast företagskulturen som avgör hur innovativt ett företag är och kultur handlar sällan om exentriska aktiviteter eller superroliga galna idéer. Kultur handlar om idéer och värderingar. Kultur handlar om hur man pratar, vad man säger, vad man gör och hur man gör det. Dessa handlingar bildar i sin tur ”regler” för bemötande och attityder som ofta är otroligt starka och svåra att förändra. Att ironisera eller skratta åt någons idéer, eller att skämta om tidigare personers misslyckanden är säkra recept för att ta död på innovationsanda. Att säga ”ja, det är säkert en bra idé, men det har vi testat förut, och det fungerar inte” utan att låta personen utveckla sin idé, är också en effektiv beskrivning på hur man får människor att sluta vilja bli bättre. Men samtidigt så har företagskulturer inte råd att alltid låta sina medarbetare få som de vill. Man måste kämpa för sina idéer, man måste tugga om dem, putsa på dem, diskutera dem, få respons och revidera.

Det finns ett ordspråk (okänd källa) som f.d. rektorn på Högskolan i Borås, Said Irandoust, delade med sina FB-vänner häromdagen som jag verkligen gillar. Det säger mycket om kultur och mänskligt beteende: ”Experience is what you get when you don’t get what you want.” Om vi alltid får precis det vi vill ha, då bildas ingen erfarenhet, dvs klokskap. Någonstans bland allt prat om innovationer och företagskultur, blandat med affärsutveckling och konkurrens finns i detta ordspråk en djup vishet som pekar på att man inte får vara rädd för att misslyckas. Har man bara processer och metoder som tillåter människor att utveckla idéer, och att dessa tankar tidigt fångas upp och knådas bland flera andra, så är det värsta som kan hända med en dålig ide, just konstaterandet att den var dålig. En bra idé däremot kan gå hur långt som helst om tillräckligt många är med och ser till att den lyfter.

Av olika skäl har jag i dessa dagar två lokala företag i mitt huvud, där jag går och grunnar på hur de kan vara så framgångsrika, trots att de vare sig är high-tech-fräcka eller står i frontlinjen för digitalisering. Det är, till ytan, två ganska olika företag: Ellos Group och Gekås. Men de har en del gemensamt. De har en lång historia, en tydlig affärsidé och en medvetenhet om sina förändringsbehov. Men de vet också om att förändringar måste göras varsamt och i linje med den tydliga unika konkurrensfördel som båda har: KONSUMENTINSIKT! Både Ellos och Gekås vet varför kunderna väljer just dem, de vet vad kunderna tycker, och ofta också vad kunderna känner. Ett konkret exempel är när VD på Gekås pratar om vad kunderna på Gekås känner: ”det finns verkligen ingenting som kickar igång en människa så mycket som när hon förstår att hon gjort en riktigt bra affär, adrenalinet kommer fram, pulsen höjs, glädjen är påtaglig, ett lyckorus infaller sig”. I detta tycker jag mig se några små pusselbitar som kanske kan förklara företagens framgångar:

• Affärsutveckling och innovation uppstår då medarbetare tillåts göra misstag men lär sig.
• Ett innovativt företag har arbetsmetoder och processer som tar tillvara på idéer.
• Innovation och affärsutveckling lyckas då idéerna bygger på konsumentinsikt (inte bara beteende utan även känslor).

Det kanske inte är en tillfällighet att en av de intervjuade i Valdemar Lönnroths artikel visade sig vara en f.d. Ellos-medarbetare? Det skulle heller inte förvåna mig om man vid noggrannare genomgång av Zalandos anställda också hittar f.d. medarbetare från både Gekås och andra regionala företag. Men de är säkert inte många till antalet – för människor som arbetar i innovativa företag med djup konsumentinsikt, tenderar att vilja stanna kvar. Och sådana företag brukar också vara de som på lång sikt gör ett tydligt avtryck vad gäller förändring av handelsformat, erbjudande, samverkansaktörer och transaktioner.