Idag pratade jag med Marie-Louise Forsberg, Head of Retail på Tieto. Och påmindes om Tietos senaste Outlook-rapport som jag tror kommer att påverka väldigt många tänkare och kanske bidra till att snabba på uppkomsten av nya affärsmodeller. Här kan ni som är intresserade se hela presentationen av rapporten, men för er som vill gå genvägen ger jag er några aha-upplevelser här.
För det som håller på att hända är att människor ifrågasätter varför man ska köpa en del produkter, när det är mycket enklare att låna/hyra? Det gäller särskilt kapitalvaror, men även mer traditionella varor som t.ex. mode/konfektion. Istället för att köpa festblåsan så hyr man den. Enkelt och smidigt använder man varan vid just det tillfälle som var tänkt, lämnar tillbaka den och låter någon annan ha glädje av den vid ett annat tillfälle. Under många år har min lillebror Martin ofta suckat när någon av hans äldre systrar köpt något som vi egentligen inte kan sköta om själva (allt från hus, till möbler, till husdjur), eftersom han insett att våra köp innebär att han får arbete:-) Han har nämligen svårt för att säga nej. Vid ett tillfälle utbrast han lite irriterat till mig när jag kom med någon inköpsidé: ”sluta köp, och hyr dig fri!!!”. Det där är ett så tydligt exempel på hur fler och fler människor faktiskt börjat tänka idag. Att köpa och äga innebär ett ansvar, ett arbete och att man måste lägga ner energi och tid. Och i ett samhälle där fler skriker just efter tid, förknippas ägande därför ofta med en obekväm situation, där man lockas av konceptet uthyrning istället. Det sparar tid. Det minskar risk. Det sparar konsumtion. Etc, etc.
Men vilka effekter kommer sådana beteenden att leda till för handeln? Jag tror att svaret hittills är ganska underutvecklat, men enligt Tieto och HuI Research kan vi tydligt se några konsekvenser: Vi kommer att se nya koncept i detaljhandeln som t.ex. hyrkoncept, abonnemangstjänster, installation, leveranser & logistik. Vi kommer också indirekt att möta nya former för hur finansiering sker, delande av kapital (crowd funding), merkonsumtion (eftersom hyrtjänster kan leda till kompletteringsköp), mer osäker arbetsmarknad (eftersom branschtillhörighet kan vara oklar), men även överutbud (om konsumenter slutar köpa överhuvudtaget). Det finns också anledning att tro att delningsekonomin kan öka konsumentens inflytande på näringslivet, samtidigt som det omvända kan ske. Frågor som t.ex. utanförskap kan också diskuteras; vilka kommer att ägna sig åt delande, och vilka kommer inte? Vad leder sådant till? Som marknadsförare med intresse för konsumenter är det också naturligt att undra om det här förändrade beteendet kommer att ”slå igenom”, och om svaret är ja, hur lång tid kommer det att ta? Någon klok människa har någon gång sagt att man brukar överskatta förändring på två års sikt och grovt underskatta förändring på tio års sikt. I det här fallet tror jag att det är det här tidsperspektivet vi ska beakta.
Svenskar tycker det är spännande att testa nya saker, vi är ganska aktiva och har många fritidisintressen, något som kostar pengar. Det är ett faktum som bidrar till att svenskarnas delningstankar bör tas på stort allvar. I takt med att vi enkelt kan nå väldigt många människor, blir det också lättare för oss att dela. Det är bara några klick ifrån att snabbt få tag på intressenter som vill dela något med dig. Och om vi gör detta C2C, då är det inte långt borta innan vi också kan tänka oss att göra det B2C.
Borås, 2017.