För några dagar sedan höll Svensk Handel ett lunchseminarium med rubriken ”Det stora detaljhandelsskiftet” där Jonas Arnberg (chefsekonom på Svensk Handel) presenterar resultaten från en rapport beställd från HuI Research. Fokus ligger på hur digitaliseringen påverkar och transformerar den svenska detaljhandeln. Hela seminariet kan ni se på YouTube (bläddra fram ca 6 min så kommer ni till själva presentationen).

Något som slår mig när jag lyssnade på seminariet och Jonas Arnberg är hans citat ”Vi måste komma ihåg att digitalisering inte bara är e-handel”, samtidigt som han i nästa andetag menar att ett mått på digitalisering är andelen e-handel i förhållande till den totala detaljhandelns omsättning. Jämförelser när det t.ex. gäller lönsamhet görs också uppdelat på e-handel och ”vanlig” handel och man presenterar siffror på hur de utländska e-handelsaktörerna pressar priser och tar marknadsandelar i Sverige. ”Läskiga scenarios” är också något som Jonas pratar om och nämner t.ex. Zalando som är på tok för effektiva och kan utnyttja sina skalfördelar. Om några år så kommer vi att se en e-handelstillväxt som vida överstiger butikstillväxten, vilket i sin tur kommer att medföra färre handelsanställda och färre butiker. Logiken bakom det uttalandet är att omsättningen per anställd i ”e-handelsbranschen” är mycket högre än omsättningen per anställd i ”butiksbranschen”. Ungefär där börjar jag tröttna på Jonas. Skälet är att de här insikterna inte är nya. Det finns många forskare som identifierat dessa problem för länge sedan. Att ökad tillgänglighet och en global marknad leder till prispress och försämrade marginaler är old news. Det faktum att svensk detaljhandel måste hitta nya affärsmodeller är heller inget nytt. Inte minst undertecknad har pratat om det här i många år. En insikt som jag och fler med mig också lyft fram är att handeln måste sluta ha så stort fokus på PRODUKTER och SORTIMENT. Att sälja produkter idag kan bevisligen väldigt många göra och konsumenten har ett enormt utbud av leverantörer. Väldigt många handelsaktörer är också duktiga på att utnyttja skalfördelar och av det skälet blir det också svårare att konkurrera med pris.

Jag tror att en lösning för att möta den stora förändringen handlar om att hitta andra konkurrensfördelar än pris. Av det skälet tror jag också att vi måste sluta fokusera på de saker som säljs och istället ställa oss frågan: vad är det egentligen vi säljer? varför väljer våra kunder att komma till just oss och hur ser deras olika köpresor ut? Ibland gör vi som konsumenter ”tråkiga köp”, ni vet de där måste-köpen som ska vara smidiga och enkla. Och ibland gör vi ”glädje köp”, de köpen som ska vara roliga, sociala och stimulerande. Förändring utifrån den insikten tror jag kommer snabbare än förändring driven av rädsla och skräckscenarios med globala aktörer som tar över handeln fullständigt.

Det är ingen slump att vi författare till boken Handelns digitalisering – Undran inför framtidens affärer valt ut fem områden som särskilt centrala att behandla i förhållande till detaljhandelns digitalisering och att inget av dessa områden är PRODUKT. Istället pekar vi ut: konsumenten, format, varuflöden, transparens och organisering. Det stora detaljhandelsskiftet startade för länge sedan – inte nu. Det stora detaljhandelsskiftet ställer helt andra krav på de aktörer som befinner sig i handelsbranschen och den smärtsamma sanningen är att det kommer att krävas stora förändringar vad gäller ledarskap och investeringsstrategier framöver. Något annat som gör ont att erkänna är också att det värdenät som omger detaljhandel är i stark transformation. Gamla aktörer försvinner och nya tillkommer. Företag som tidigare var leverantörer till handeln är idag också en detaljist. Producenter väljer ibland att sälja direkt till slutkonsument. Svensk Handels VD, Karin Johansson, säger i samma seminarium att ”allt handlar om teknik” och hon undrar också om den svenska handeln har rätt kompetens. Hon säger också att handeln kanske behöver ha en större lönespridning. Då blir jag glad! Men samtidigt bekymrad. För när Karin Johansson pratar rätt kompetens, så menar hon fler YH-utbildningar. När hon pratar lönespridning vill hon ha fler möjligheter att riva upp avtal och sänka löner bl.a bland dem som arbetar med lager och transport.

Jag tror personligen att svensk handel måste sluta slå sig för bröstet och utmåla sig som en av de viktigaste privata arbetsgivarna i Sverige och att de anställer människor utan krav på utbildning. Framtidens handel kommer att kräva välutbildade medarbetare, vilket kommer att leda till en enorm kompetensförskjutning. Det kompetensbehov som finns ligger på högre nivå än eftergymnasial. Det behövs fler universitetsutbildningar anpassade till handelns förändrade förutsättningar att bedriva affärer. Fler anställda som pluggar innovation och affärsstrategi, fler anställda som har avancerade kunskaper inom data mining, affärsanalys, supply chain, teknologi, design och psykologi. Framtidens handel kommer också att kräva djupare insikter och en tydligare samverkan med forskningen. Handeln behöver också, precis som alla andra stor branscher, investera i forskning. DET är inget som nämns under seminariet som Svensk Handel höll i. Något annat som heller inte nämns är frågan om ”detaljhandel” som begrepp kommer att finnas kvar om några år. Det finns goda skäl att tro att detaljhandelsbegreppet börjar spela ut sin roll och borde ersättas av ett nytt namn som bättre återspeglar det värdenät av handelsaktörer som växer fram.