Det finns en kunskapslucka angående hur det fungerar med att ha sin brukare som chef, då det inte fokuserats på det här perspektivet inom forskningen. Syftet med studien är att undersöka hur personliga assistenter upplever att det fungerar att ha sin brukare som chef med fokus på hur arbetsmiljön kan påverkas av krocken mellan AML och LSS samt ledarskap. Att vara chef är ett stort ansvar och brukarna har ofta mycket runtomkring sig samtidigt som deras liv har tagit dem in på en väg som de inte hade tänkt sig. Är de rustade att ha det ansvaret eller är det kanske klokare att assistenterna har en utomstående chef? Semistrukturerade intervjuer gjordes med fem personliga assistenter för att få deras perspektiv. Som stöd i analysen används olika teoretiska inslag av Foucault, Goffman samt Karasek och Theorell. Resultatet visar att det finns vissa svårigheter med att ha sin brukare som chef vilket grundar sig i bland annat att assistenterna har svårt att säga nej till brukarna. De utför arbetsuppgifter som sträcker sig utanför ramen för personlig assistans, både medvetet och omedvetet, men de vill leverera till sina brukare vilket leder till att de trots allt utför dessa arbetsuppgifter. En annan sak som framkom var att utbildningar för assistenterna samt andra satsningar på arbetsmiljön blev lidande på grund av att brukarna inte prioriterade detta ur sin budget.