Specialistsjuksköterskan med inriktning mot psykiatri har en nyckelroll när det gäller existentiell omvårdnad. Utifrån vårdvetenskaplig teori kring livsvärld och intentionalitet betonas vikten av att som specialistsjuksköterska försöka förstå det som patienten förstår. Genom att koppla detta till personcentrad vård skapas förutsättningar för att närma sig patientens existentiella behov. För att kunna problematisera vad existentiella behov är behöver den som vårdar exempelvis förhålla sig till begrepp som religiositet, andlighet och kultur. I mötet med patienter som drabbats av psykossjukdom där verklighet och overkligt samexisterar inlemmas ytterligare dimensioner i patientens perspektiv vilket gör vården komplex.

Vi ställde oss därför frågan hur erfarenheterna ser ut när det gäller existentiell omvårdnad hos specialistsjuksköterskor inom psykosvården. För att undersöka detta valdes en fenomenologisk ansats utifrån en livsvärldsteoretisk grund. Åtta öppna intervjuer genomfördes och transkriberades. Därefter genomfördes en innebördsanalys och tre innebördsteman identifierades. Dessa fick rubrikerna Strävan efter att förstå det annorlunda, Balans mellan närhet och distans och Vårdrelation och allians. Slutsatserna landade i att det dels krävs mod för att våga bedriva existentiell omvårdnad. En annan förutsättning är att specialistsjuksköterskan även behöver ha självkännedom och tillåta sig att bli inbjuden, eller för den delen uppbjuden, till något som kan liknas vid en ”existentiell dans” med patienten. Något som är avgörande för att kunna få patientens tillåtelse att bedriva existentiell omvårdnad är också en så pass god vårdrelation att det utvecklas en allians mellan specialistsjuksköterska och patient. Då skapas förutsättningar för en vårdande vård där både kroppsliga och existentiella behov kan tillgodoses.