Ambulanssjukvården har utvecklats mycket under årens gång, från att ha varit ett renodlat transportmedel till att behandla och diagnostisera patienter prehospitalt. Kraven på ambulanssjuksköterskan har ökat och i och med den mer avancerade vård som bedrivs i ambulansen så tar uppdragen längre tid. Även antalet uppdrag har ökat den senaste tiden, vilket medfört att arbetsbelastningen blivit tyngre för ambulanssjuksköterskan. Stress och ohälsa är vanligt bland blåljuspersonal, men hur arbetsbelastningen påverkar vårdandet av patienten finns det inte mycket forskat om.

Vi har därför valt att belysa hur ambulanssjuksköterskan upplever arbetsbelastningen och hur den påverkar vårdandet. För att kunna belysa upplevelsen så har vi gjort en kvalitativ intervjustudie. Vi har intervjuat sex stycken ambulanssjuksköterskor vid tre olika ambulansstationer i Väst Sverige. Intervjuerna har transkriberats och analyserats med hjälp av en intervjumall. Huvudkategorierna som intervjuerna resulterade i är; påverkbara faktorer för en god arbetsmiljö, icke påverkbara faktorer för en god arbetsmiljö, faktorer som påverkar vårdandet. Resultatet av studien visar att ambulanssjuksköterskorna blir negativt påverkade av den ökade arbetsbelastningen. Dygnpassen känns betungande, det finns en oro över att inte hinna äta mat under arbetspassen och tröttheten under nattpassen gör ambulanssjuksköterskan till en sämre vårdare. Ambulanssjuksköterskan måste inför varje arbetspass vara förberedd på lite sömn och uteblivna måltider. Arbetsbelastningen inom ambulanssjukvården är hög och troligtvis skulle en del av den kunna minska om det fanns fler resurser att tillgå.