Senaste åren har ambulanssjukvården haft en konstant ökad mängd inkommande upp- drag. Tiden från inkommit ärende till första bedömning har ökat och belastningen på akutambulanser har blivit allt större. För att möta denna utveckling har single responderenheter startats. Detta är ett utryckningsfordon i form av en personbil. Denna enhet bemannas av en sjuksköterska som initialt gör en bedömning och sedan lotsar patient till rätt vårdinstans för vård på rätt vårdnivå. Som ensamarbetande sjuksköterska står denne själv med bedömningar ute hos patient och i vissa fall är sjuksköterskan först på plats då en patient är kritiskt sjuk.
Syftet med studien var att undersöka ambulanssjuksköterskans upplevelse att arbeta som single responder. Studien var en kvalitativ intervjustudie där fem av sju informanter var specialistutbildade sjuksköterskor. Alla med minst tre års ambulanserfarenhet och tjänstgöring som single responder i minst sex månader. Ansatsen var induktiv med öppna intervjufrågor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat visar på en utvecklande arbets- miljö och att det inte är ett problem att vara ensam i de medicinska bedömningarna då andra möjligheter till konsultation finns och fungerar väl. Avsaknaden av en kollega är stor när det gäller det sociala sammanhanget, detta gör att samtliga informanter förespråkar deltidstjänstgöring som single responder. Upplevelsen är att man är mer utsatt och därmed är det den personliga säkerheten det som styr arbetet gällande adresser och ärendetyp. Prio ett-larm är en stressfaktor där upplevelsen är otillräcklighet och frustration. Vårdmötet upplevs bli mer personligt och möjligheten att till viss del kunna styra sin arbetsdag skapar en känsla av god arbetsmiljö.