InledningFörsöken till att skapa en lyckad skola har varit många och flera nationella kompetensutvecklingsinsatser har genomförts för att stärka pedagogers kunskaper gällande barns läs- och skrivinlärning. I detta arbete presenteras några pedagogers uttryck för de eventuella omformningar som har skett i undervisningspraktiken i samband med Läslyftet.SyfteSyftet med studien är att undersöka hur svensklärares undervisningspraktik i årskurs F-3 har förändrats via Skolverkets kompetensutvecklingsinsats Läslyftet genom det teoretiska perspektivet praktikarkitekturer.MetodArbetet består av en kvalitativ studie som baseras på fem semistrukturerade intervjuer med svensklärare i årskurs F-3.ResultatStudiens resultat visar att föreställningar gällande vilka förändringar som har skett i undervisningspraktiken i samband med Skolverkets kompetensutvecklingsinsats Läslyftet varierar. Den dominerande uppfattningen är att mycket har hänt och att en ökad gemensam förståelse och medvetenhet har utvecklats hos pedagogerna rörande barns läs- och skrivinlärning. Ett metaspråk och en samsyn har växt fram vilket möjliggör nya djupare samtal om lär-, utvecklings- och undervisningsprocesser och till skillnad från tidigare vilar ett unisont ansvar gällande elevernas läsning och skrivning på alla pedagoger. I och med kompetensutvecklingen har läsningen och skrivandet fått en mer central roll i alla ämnen och kritiskt textarbetet sägs vara mer förekommande nu än tidigare. I resultatet framkommer det även röster som menar att innehållet i Läslyftet är känt sen tidigare och att satsningen därmed inte har bidragit till stora förändringar i undervisningspraktiken.