I dagens förskola och även i vår utbildning talas det mycket om barns inflytande men sällan i relation till utevistelsen. Utevistelsen är ett av de moment under dagen vi anser barnen har lite inflytande över. Pedagogerna styr över när och vilka som går ut och vi vill ta reda på hur pedagoger tänker kring barnens inflytande över sin utevistelse. Vårt syfte är att undersöka vad det är som påverkar om barnen får inflytande eller inte över sin utevistelse i förskolan. Vi vill få pedagogernas beskrivningar av vilka möjligheter de anser de har att ge barnen inflytande och även vilka faktorer det finns som påverkar detta.Studien har genomförts utifrån en kvalitativ metod där vi använt oss av intervjuer, där vi intervjuat totalt sex stycken förskollärare på två olika förskolor i västra Sverige. Tillsammans med forskning som berör inflytande och barns utevistelse har vi använt oss av Jürgen Habermas kommunikativa handlingsteori när vi analyserat och diskuterat resultatet.Utifrån pedagogernas svar från intervjuerna har vi sammanställt ett resultat där vi kan se hur pedagogerna resonerar kring barns inflytande i förskolan. Det blev tydligt att begreppet barns inflytande ofta likställs med barns delaktighet, därav presenterar vi delaktighet i bakgrunden samt i resultatet. Resultatet vi kommer presentera visar på att det finns flera olika faktorer som påverkar pedagogernas möjlighet att ge barnen inflytande över utevistelsen. Orsaker som beskrevs där barnen fick mindre inflytande var bland annat svårigheter i organisationen samt pedagogernas oro över att släppa på kontrollen. Tillfällen då barnen kunde få mer inflytande var när barn och pedagog kommunicerade på lika villkor.Något som vi funnit intressant med studien är att samtliga pedagoger vi intervjuat upplever att de i utomhusmiljön tar sig en roll som övervakare, oftare än vad de interagerar med barnen. I samband med detta upplever pedagogerna att barnen utomhus har mer inflytande därför att pedagogerna inte går in och styr barnen i deras lekar.