Högre utbildning har under längre tid diskuterats i relation till arbetsmarknaden, där kraven på anställningsbarhet under det senaste decenniet blivit mer uttalat. Dock ifrågasätts högskoleutbildningens utformning och dess relevans för arbetslivet, då mycket av undervisningen fokuserar på abstrakta teorier istället för konkreta metoder. Detta dilemma dyker även upp inom de utbildningar som ska forma personalvetare. Intresset i denna studie mynnade därför ut i att undersöka lärares samt studenters förväntningar och upplevelser av utbildningsinnehåll och anställningsbarhet inom ett personalvetarprogram.

Vår studie baseras på åtta intervjuer, fyra stycken inom respektive grupp, och visar att studenterna i regel har ett mer kortsiktigt perspektiv på vad personalvetarutbildningen önskas resultera i, där det finns en önskan och förväntning om att undervisningen ska vara mer praktisk. Detta resultat ligger i linje med våra föreställningar och den tidigare forskning som vi tagit del av. Lärarna däremot har ett mer långsiktigt perspektiv där utbildningen genom sin teoretiska anknytning ska leda till personlig utveckling samt kritiska reflektioner. Personlig utveckling i form av ökade allmänna kunskaper framkom överraskande nog även hos studenterna, dock inte lika tydligt. Slutligen kunde en tydlig koppling mellan anställningsbarhet och högre utbildning urskiljas, där begreppen samspelar med varandra. Utbildning uttrycks vara det mest centrala i anställningsbarhet då individen därigenom erhåller viktiga kompetenser och färdigheter för det kommande arbetslivet. Andra faktorer som framkom vara viktiga för en individs anställningsbarhet sammanfattas i kategorierna arbetslivserfarenhet, relevanta kompetenser samt personliga egenskaper.