Samtalet är ett av dem främsta arbetsverktygen i den psykiatriska omvårdnaden. Kommunikationen är betydelsefull för att bjuda in och göra patienten delaktig i vården och skapar även tillit och trygghet. Om kommunikationen brister kan det medföra lidande. Vårdpersonalens förmåga att möta och kommunicera är en förutsättning för en personcentrad vård. Syftet med studien är att beskriva  och jämföra sjuksköterskor och skötares upplevelser av sin förmåga att möta och att samtala med patienter med psykisk ohälsa och deras anhöriga utifrån en personcentrerad vård.

En mixad metod har använts där datamaterialet har samlats in genom frågeformulär. Data har analyserats både kvalitativt och kvantitativt. Resultatet visar att vårdpersonal skattar generellt hög förmåga i att möta och kommunicera med patienter med psykisk ohälsa. I resultatet framkommer svårigheter att fördela tid och planera vården med patienter och anhöriga efter gemensamma beslut. Information och kommunikation tenderar att bli generell och inte anpassad efter patienten. Betydelsen av vårdpersonalens empati i vården är framträdande men kan bli en källa till arbetsrelaterad ohälsa i form av empatitrötthet.