Ambulanssjukvården har de senaste decennierna utvecklats från transportverksamhet till avancerad vård. Som sjuksköterska inom ambulanssjukvård kan du möta patienter i alla åldrar och med alla tänkbara akuta och mindre akuta tillstånd. Barn är en patientgrupp som står för nästan 10% av dessa uppdrag och innehar samma rätt till individualiserad vård som vuxna. Barn skiljer sig dock från vuxna, både fysiologisk och mentalt. Att med dessa patienter kunna skapa en god vårdande relationen med korrekt omhändertagande, bedömning och behandling kan därför ställa höga krav på sjuksköterskan inom ambulanssjukvården. Forskning visar att oro är en vanligt förekommande känsla hos sjuksköterskan inom ambulanssjukvård när det är barn som är patienter. Hur denna oro upplevs är dock lite utforskat. Syftet med studien var därför att beskriva sjuksköterskans upplevelsen av oro vid vård av barn prehospitalt.

I studien, som är av kvalitativ ansats, användes semistrukturerade intervjuer för inhämtning av data. Åtta sjuksköterskor verksamma inom ambulanssjukvård med varierande erfarenhet, både specialiserade och grundutbildande, intervjuades. Den insamlade data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i fyra huvudkategorier; vård av barn kräver kunskap, bra bemötande är en utmaning, akuta bedömningar och behandlingar väcker starka känslor och tid och erfarenhet är påverkande faktorer. Oron som beskrivs av sjuksköterskorna är utbredd och mångfacetterad. Svårt sjuka barn väcker nästan alltid starka känslor, både hos den erfarne men även den mindre erfarna sjuksköterskan inom ambulanssjukvården. Den kunskapsrelaterade oron skulle kunna mildras med trygghet i kollegans kunskap eller med mer teoretisk och praktisk kunskap genom utbildning och hospitering.