Diabetes mellitus typ 1 är en kronisk autoimmun sjukdom. 86.000 barn och ungdomar insjuknar varje år. Mellan åldrarna 10-19 år definieras en person som tonåring eller ungdom och under denna period sker många förändringar i ungdomens livsvärld. Forskning visar att ungdomar med diabetes anser sig ta mer ansvar generellt än sina jämlika. Sjuksköterskan behöver som en del i sitt hälsofrämjande arbete motivera dessa ungdomarna till egenvård.

Syftet är att beskriva synen på ansvarstagandet för egenvården hos tonåringar med diabetes mellitus typ 1. Studien är en litteraturstudie som utgår från 8 stycken vetenskapliga artiklar. Vi har utgått från Axelssons metodbeskrivning från 2012. Dataanalysen mynnade ut i 3 teman: skiftandet i fördelning av beslutstagandet, konflikter mellan föräldrar och ungdomarna samt undervisning och kunskap skapar möjligheter. Vårt resultat visar att ansvarstagandet hos ungdomar med diabetes mellitus typ 1 måste ske successivt utifrån ungdomens förutsättningar. Föräldrarna måste fungera som ett stöd men får inte involvera sig mer än vad ungdomarna önskar då det kan skapa konflikter. Det är även viktigt att ungdomen tillgodogjort sig den kunskap och erfarenhet som krävs för att  bli självständig i sin egenvård, utföra den på ett bra sätt och därmed främja sin hälsa. I diskussionen stärktes att motivation och stöd från föräldrarna var mycket viktigt för ungdomen. Skulle ansvaret lämnas över till ungdomen innan han eller hon är redo kan detta få allvarliga konsekvenser. Kvarstående rädsla hos föräldrarna kunde ge långsiktiga konsekvenser för ungdomarnas ansvarstagande.