Främja hälsa är ett av sjuksköterskans grundläggande kompetensområden som bygger på att uppmuntra och stödja patienter till att uppnå hälsa. Vad som är hälsa varierar då det är ett personligt uttryck av kombinationen mellan biologiska och existentiella faktorer. Hälsofrämjande samtal är en stor del i det hälsofrämjande arbetet och syftar till att förebygga hälsorisker och bevara det friska hos individer genom samspelta dialoger. Det kan delas upp i olika nivåer, allt från rådgivning till djupare samtal som motiverar patienten till att själv hitta lösningar.

Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av det hälsofrämjande samtalet. Studien baseras på åtta vetenskapliga artiklar av kvalitativ karaktär. Data analyserades enligt Axelssons (2012) modell för analys av litteraturöversikt. Under analysen framträdde tre huvudteman: förut- sättningar för det hälsofrämjande samtalet, upplevda hinder för det hälsofrämjande samtalet och upplevelsen av att använda strategier i det hälsofrämjande samtalet. Resultatet belyser att kunskap och träning ligger till grund för att kunna genomföra ett hälsofrämjande samtal av god kvalité. Sjuksköterskorna beskriver vikten av att ha en relation med patienten där respekt, empati och förmåga att ha en helhetssyn är viktiga faktorer. Strategier framkommer som viktiga redskap samt att sjuksköterskan gör patienten delaktig. I diskussionen problematiseras prioriteringen av medicinska uppgifter i relation till det hälsofrämjande samtalet där flertalet sjuksköterskor uttrycker missnöje i prioriteringen. Det krävs av sjuksköterskan att ta initiativ till att diskutera känsliga ämnen, men upplevelsen av rädsla och okunskap begränsar initiativtagandet.