Den ökade invandringen och läroplanens strävansmål gör att arbetet kring modersmålsutvecklingen kommer upp i diskussion allt mer. Fler barn med andra modersmål och fler språk i förskolan är en utmaning för pedagogerna. En del kommuner har erbjudit ett yttre stöd i form av modersmålspedagoger för att medverka till modersmålsutvecklingen. I studiens kommun har detta yttre stöd tagits bort och uppdraget ligger nu enbart på förskolans pedagoger. Denna förändring innebär att pedagogerna får bemöta sitt uppdrag med nya förutsättningar.Vårt syfte är att undersöka hur förskollärare upplever och bemöter sitt uppdrag att medverka till att utveckla barns modersmål utan utökat stöd från modersmålspedagoger.Vi använder en kvalitativ metod där vi med hjälp av semistrukturerade intervjuer, intervjuat sex förskollärare i en västsvensk kommun.Förskollärarna i studien upplever att de utan det yttre stödet saknar tillräcklig kompetens att utveckla andra modersmål än svenska. Förskollärarna anser inte att de har fått tillräckliga resurser för att axla uppdraget på egen hand. De resurser som finns i dag att tillgå är olika appar, bildstöd och böcker på olika språk. Däremot verkar det inte som att alla saknar det yttre stödet i form av modersmålspedagoger så som det såg ut innan det togs bort. Förskollärarna beskriver att samarbetet borde ha inneburit att modermålspedagogerna varit mer integrerade i verksamheten och dess planering. Istället kom modersmålspedagogerna ofta ut i en pågående verksamhet, utan gemensam planering. Samtliga förskollärare i studien har erfarenheter av att modersmålspedagogerna trots rekommendationer att de skall delta i verksamheten, valde att ta ut barnen från övriga barngruppen. Resultatet visar också att respondenterna har förändrat sitt arbetssätt genom att ta mer hjälp från föräldrar och i större utsträckning uppmärksammar de olika modersmålen i hela barngruppen.