Internet med dess många publiceringsformer har inneburit en renässans för intresset för källkritik. När vem som helst kan publicera information om i det närmaste vad som helst blir tillvägagångssätt för att kunna värdera hur trovärdig en källa är av stor vikt. I många av dessa publiceringsformer finns det ingen förhandsgranskning av texter och ansvaret för att granska faller på läsaren. Det kan uttryckas som att vi i många av nätets publiceringsformer går från förhandsgranskning till efterhandsgranskning av texter. I Del 4 av denna modul resonerar vi om konsekvenserna av dessa, och andra, förändringar för källkritik. Vi utgår från konkreta exempel, bland annat Wikipedia, men kan givetvis inte täcka in alla olika publiceringsformer. Vi tar utgångspunkt i frågor om vad författarskap innebär i nya medieformat och hur man kan arbeta med källkritiska problemställningar när författarskapet inte alltid är tydligt. I texten behandlar vi främst publiceringsformer där författarskapet skiljer sig från så kallade traditionella medier på ett strukturellt vis som är inbyggt i den plattform eller de förutsättningar som gäller för publiceringsformen. Med traditionella publiceringsformer menar vi sådana som vuxit fram i den tryckta informationens era, exempelvis böcker och dagstidningar, men som nu ofta existerar parallellt med digitala medier. Det vi kallar för nya publiceringsformer är många gånger 15 år gamla så ”ny” är i sammanhanget en definitionsfråga. Det kan handla om det som vi ibland kallar användar- eller deltagargenererade medier där tröskeln för att bidra är låg, till exempel när man deltar i textproduktion genom att kommentera ett blogginlägg eller laddar upp en video på YouTube. I flera fall är dessa användargenererade medier också kollaborativt skapade, det vill säga de skapas gemensamt av personer, ibland hundratals, som ofta inte känner varandra. Andra benämningar som ofta används med liknande betydelse är sociala medier och webb 2.0.