De intervjuer som jag gjorde med ordförandena i de lokala Psykiatriråden 2008 visade att det då hände ganska mycket i de lokala Psykiatriråden, men det rådde också osäkerhet om uppdraget och om hur det skulle utföras. Den bilden bekräftades av enkätsvaren i 2008 års uppföljning av de lokala psykiatriråden i Sjuhärd/Södra Älvsborg och till viss del är det samma resultat i den uppföljning av Psykiatriråden som jag har gjort under våren 2011. 2011 års uppföljning visar att det fortfarande är så att Psykiatriråden brottas med frågorna VAD, HUR och VARFÖR, och i någon mening också med frågan om vilka organisationer man vill ha med som ledamöter i råden. Det är främst två typer av organisationer som saknas, offentliga aktörer såsom t ex Arbetsförmedlingen, och Brukarorganisationerna. Överlag så är brukarrepresentationen i de lokala Psykiatriråden mycket låg. Det saknas också i flera råd fortfarande strukturer för hur arbetet i psykiatrirådet skall bedrivas. Det saknas verksamhetsplaner/ målbeskrivningar för arbetet i de Psykiatriråden. Det arbete/den samverkan som skall ske inom ramen för Psykiatrirådens uppdrag och mandat är inte alltid inskrivet i de olika medlemsorganisationernas verksamhetsplaner. Formaliseringsgraden är fortfarande låg. T ex så saknas det i vissa fall samverkansavtal mellan de samverkande organisationerna i de lokala Psykiatriråden. 2011 års uppföljning av psykiatriråden visar också att Psykiatriråden i ringa utsträckning är kända utanför sin egen krets på så sätt att ledamöterna i de olika Psykiatriråden sällan pratar om arbetet i Psykiatriråden med arbetskamrater och kollegor och därmed så får de heller inga frågor om arbetet i Psykiatriråden.