En av de viktigaste resurserna för att förebygga krissituationer och för att hantera dem är det mänskliga kunnandet och agerandet. Olika aktörer representerar olika typer av expertis och perspektiv, från sakkunskap till situations- och kontextkännedom, och för effektiv krishantering behöver dessa samverka. Det innebär att informationen, dess flöden och de informationstekniska resurserna har som mål att stödja dels de olika aktörernas hantering av det egna ansvarsområdet, dels en integrerad hantering av de olika ansvarsområdena. Detta ger ett behov av att utveckla kunskap, processer, modeller och strategier för att stödja samarbete i krissituationer och effektiv samverkan i skadebegränsande verksamhet.