Syftet med denna studie är att undersöka lärares uppfattningar, upplevelser, tolkningar och erfarenheter med bråk. Det är en kvalitativ studie som består av fyra olika intervjuer och citat från de olika lärare som medverkat. Två av lärarna är från samma kommun och arbetar på samma skola och i samma arbetslag. De andra två lärarna arbetar i samma kommun men inte på samma skola. Arbetet har sin utgångspunkt i tre olika frågeställningar som behandlar bråk fast på olika sätt. Undersökningen avgränsade människor som arbetade i skolan utan utbildning eller examen. Studien utgår från ett hermeneutistiskt perspektiv där tolkningar av lärarnas utsagor ligger i fokus för studiens resultat.

Utifrån intervjupersonernas utsagor visar det sig att elever har svårigheter med bråk i matematikundervisning. Det varierar mellan elever och utsagorna med vad som är det svåraste inom bråk, om det är storleksordna, använda bråk med de olika räknesätten eller att se vilket bråk som är störst respektive minst. I utsagorna av lärarna märks det av att lärarna upplever att de inte har tiden till varje enskild elev och dess behov. Ytterligare effekter på elevernas kunskapsinhämtning är plockmaterial och tallinjen. Detta är didaktiska verktyg som allt som oftast används i undervisningen med bråk. Studiens slutsats är att lärarna betonar tiden med varje elev är för kort och att det krävs att man har tillgång till många olika didaktiska verktyg för att alla elever ska vara med och hänga med i undervisningen.