Studiens syfte är att undersöka särskilda undervisningsgrupper och dess relation till skolans inkluderande uppdrag, med ett särskilt fokus riktat på elever som uppvisar problemskapande beteenden. Syftet är också att belysa pedagogernas upplevelser och erfarenheter av att arbeta med dessa elever i den särskilda undervisningsgruppens praktik. Studiens teoretiska ramverk utgår ifrån ett livsvärldsfenomenologiskt perspektiv. Fem pedagogers beskrivningar och erfarande samlades in genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer utifrån en fenomenografisk metodansats. Studerade fenomen i särskilda undervisningsgrupper var undervisningspraktiken och relationen till skolans inkluderande uppdrag samt hanteringen av elevers problemskapande beteenden. Resultatet visar att relationsbygge och stödstrukturer i undervisningen är betydelsefullt för att elever ska bli mottagliga för undervisning och känna sig inkluderade. Pedagogerna beskriver upplevelser av att elever lättare känner trygghet och tillhörighet i en mindre grupp, vilket anses vara viktiga förutsättningar för att bygga upp tillitsfulla relationer, höja självkänslan och utveckla lärande. Resultatet belyser även pedagogernas komplexa arbetssituation som ofta är psykiskt påfrestande. Samtliga pedagoger har erfarenheter av hot och våld från elever och beskriver olika upplevelser gällande aktiv intervention och konflikthantering samt hur stödfunktioner från rektor och skolledning fungerar. Resultatet lyfter hur en placering i en särskild undervisningsgrupp kan vara en förutsättning för att skolgången ska fungera för vissa elever. På så vis kan särskilda undervisningsgrupper ses som en kompletterande resurs i skolans inkluderingsuppdrag. Placeringsbesluten måste dock alltid ställas i ljuset av de konsekvenser som exkluderande elevlösningar kan innebära, både på kort och lång sikt, både för den enskilda eleven och samhället i stort.