Våld i nära relation är ett allvarligt samhällsproblem som påverkar miljontals kvinnor globalt. Det orsakar både psykiskt och fysiskt lidande och innebär stora utmaningar för sjukvården. Sjuksköterskor spelar en central roll i att identifiera och stödja kvinnor som utsätts för våld i nära relation, men bristande utbildning och organisatoriska hinder begränsar deras förmåga att ge adekvat vård. Syftet med examensarbete är att belysa sjuksköterskors upplevelser av att bemöta kvinnor utsatta för våld i nära relation. Metoden är ett litteraturbaserat examensarbete som inkluderar både kvalitativ och kvantitativ forskning. Datainsamlingen genomfördes via databaserna CINAHL och MEDLINE. Åtta artiklar analyserades med stöd av Fribergs ramverk. Resultaten visar att sjuksköterskor ofta har begränsad utbildning om våld i nära relation, vilket påverkar deras beredskap och förmåga att identifiera och bemöta utsatta kvinnor. Det finns ett behov av kontinuerlig utbildning och organisatoriskt stöd för att förbättra sjuksköterskors förmåga att ge adekvat vård. Emotionell påverkan och utmaningar, inklusive sekundär traumatisk stress, är vanligt hos sjuksköterskor som möter kvinnor som utsatts för våld i nära relation. Examensarbetet understryker vikten av förbättrad utbildning och stöd för sjuksköterskor för att de ska kunna bemöta de utsatta kvinnorna på ett professionellt och empatiskt sätt. Kontinuerlig utbildning och organisatoriskt stöd är avgörande för att minska den emotionella bördan och förbättra vårdkvaliteten.