Det finns enligt humanvetenskaplig forskning goda skäl att fästa vikt vid effekterna av 68:ornas långa marsch genom institutionerna, särskilt inom kyrka och universitet samt i kulturlivet. Inom forskningen har begrepp som ”det långa 1968” och ”arvet efter 1968” myntats. Märk väl att det bland avsändarna till dessa på akademisk väg grundade budskap också finns forskare med marxistisk vetenskaplig identitet. Läggas härtill ska att aktörer med tydlig vänsterprofil inom kyrkor, universitet och bibliotek i tillbakablickar av olika slag själva tenderar att lyfta fram betydelsen av studentrevoltens år. 

Till de av kulturlivets institutioner som behöver ses i perspektiv av det långa 1968 hör de svenska folkbiblioteken. Inom bibliotekssektorn finns en stark, eller i vart fall högljudd, strömning som ser på sin yrkesidentitet och sin yrkesutövning i aktivistiska snarare än professionsetiska termer. Idealbildningen är med andra ord politisk-ideologisk till sin karaktär. Bibliotekets uppgift förstås inte primärt i termer av bildning, informations- och yttrandefrihet eller som bidrag till människors personlighetsutveckling, utan som redskap för att befrämja en samhällsutveckling i socialistisk och/eller identitetspolitisk riktning.