En utgångspunkt för artikeln är att ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete gentemot unga i riskzonen för kriminalitet kräver samverkan på individnivå mellan polisen och socialtjänsten. I artikeln presenteras en analys av den rättsliga regleringen avseende samverkan och den rättsliga regleringen avseende uppgiftslämnande från socialtjänsten till polisen i förebyggande syfte. I artikeln visas bl.a. att den rättsliga regleringen inte uppställer krav på att samverkan på individnivå måste komma till stånd i det brottsförebyggande arbetet. Vidare kan den aktuella bestämmelsen om uppgiftslämnande anses utformad på ett sådant sätt att den har en återhållande effekt på socialtjänstens utlämnande av uppgifter till polisen. Den sammantagna bedömningen är att det finns anledning att förhålla sig kritisk till den rättsliga regleringens utformning. Samverkan på individnivå i det brottsförebyggande arbetet gentemot unga riskerar att bli ett retoriskt slagord utan något faktiskt innehåll.