De senaste decennierna har det skett en ökad invandring till Sverige vilket bidrar till ett mer mångkulturellt samhälle. Detta sätter krav på sjukvården att kunna hantera och vårda patienter med annan kulturell bakgrund och tillgodose lika vård till hela befolkningen. För att möjliggöra detta är det viktigt att skapa en samlad bild av ambulanssjuksköterskans erfarenheter i vårdmötet med patienter med annan kulturell bakgrund. Det är först när man identifierat i vilka sammanhang svårigheterna i den prehospitala vården uppstår som det finns möjlighet att förändra, utveckla och förbättra omvårdnaden. Tidigare forskning inom slutenvård och primärvård visar att det finns svårigheter i att vårda patienter med annan kulturell bakgrund, men forskning inom prehospitalvården är begränsad. Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevda svårigheter vid vård av patienter med annan kulturell bakgrund.  Metoden  för  datainsamlig genomfördes  med intervjuer som  analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Urvalet bestod av åtta verksamma ambulanssjuksköterskor på ambulansområde Höglandet. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskor upplever svårigheter vid vård av patienter med annan kulturell bakgrund. Detta visar sig framförallt genom kommunikationssvårigheter men också i svårigheter att bemöta kulturella avvikande beteenden, hantering av egna fördomar och kunskapsbrister hos både vårdare och patienter. Slutsatser som dras är att kommunikationssvårigheter och patienternas okunskap om det svenska sjukvårdssystemet riskerar att leda till tidskrävande uppdrag, missförstånd och onödiga ambulanstransporter. Ambulanssjuksköterskans svårigheter att tolka beteenden, egna fördomar och bristande kunskap om kulturskillnader kan påverka patientsäkerheten och leda till felbedömningar, felbehandlingar och ökat lidande för patienterna.